Svensk offentlig upphandling står inför en förändring som kan bli särskilt viktig för mindre mjukvaru- och SaaS-bolag. Regeringens initiativ, som Upphandlingsmyndigheten kommunicerade i juni 2026, syftar uttryckligen till att göra det enklare för små och medelstora företag med innovativa digitala tjänster att delta i offentliga affärer.

Formellt presenterades regeringsuppdraget den 25 maj 2026, och Upphandlingsmyndigheten publicerade sin information den 10 juni 2026.

Det handlar dessutom om en mycket stor marknad. Under 2025 annonserades 18 015 offentliga upphandlingar till ett uppskattat värde av 981,85 miljarder kronor. Samtidigt visar den senaste leverantörsundersökningen att 36,4 procent av tidigare anbudsgivare ser komplexiteten i att lämna anbud som ett hinder.

För svenska mjukvaruföretag är slutsatsen därför ganska konkret: vänta inte på att reglerna ska ”bli enklare”. Bygg redan nu ett återanvändbart paket för säkerhet, tillgänglighet, interoperabilitet, referenser, prissättning och juridisk dokumentation. Offentlig upphandling kan bli e…

Varför spelplanen förändras

Regeringens uppdrag till Upphandlingsmyndigheten handlar om informationsinsatser och kunskapsutbyte mellan näringslivet och upphandlande organisationer. Målet är att fler SME-företag som erbjuder innovativa digitala tjänster ska kunna delta i offentliga affärer och samtidigt stärka Sveriges digitala suveränitet.

Upphandlingsmyndigheten ska bland annat använda slutsatser från Kammarkollegiets förstudie om ett dynamiskt inköpssystem för innovativa digitala lösningar.

Behovet är tydligt. Av de 18 015 annonserade upphandlingarna under 2025 klassificerades endast 429 som innovationsupphandlingar, motsvarande 2,4 procent. Vid regeringens rundabordssamtal med innovativa företag konstaterades därför att innovationsupphandling behöver användas mer och att det kräver bättre vägledning, utbildning och kompetensstöd.

Kammarkollegiets parallella uppdrag är särskilt intressant för mjukvarubolag. Ett dynamiskt inköpssystem, DIS, kan göra det möjligt för nya leverantörer att kvalificera sig under hela systemets giltighetstid. Leverantörer behöver inte svara på varje förfrågan, och systemet kan delas in i kategorier. Upphandlingsmyndigheten beskriver detta som särskilt gynnsamt för SME och snabbt föränderliga marknader.

Kammarkollegiet skulle lämna sin slutredovisning senast 17 augusti 2026. Regeringsuppdraget öppnade dessutom för en annan lösning om den bättre uppfyller syftet.

Hindren är verkliga – men SME vinner redan affärer

Små och medelstora företag utgör 99,9 procent av alla svenska företag, enligt Tillväxtverket.

SCB:s nya SNI 2025 placerar dataprogrammering, datakonsultverksamhet och närliggande IT-verksamhet i huvudgrupp 62. Dataprogrammering omfattar bland annat utveckling och underhåll av programvara, AI- och maskininlärningsapplikationer, IT-säkerhetsapplikationer, databaser och webbplatser.

Däremot bör man inte konstruera någon enkel officiell 2026-siffra som exakt motsvarar begreppet ”svenska software SMEs”. Programvaruföretag finns i flera SNI-kategorier, bland annat programmering och programvaruutgivning. SCB:s senaste företagsstatistik har dessutom 2024 som referensår.

Upphandlingsstatistiken ger ändå en tydlig signal.

I upphandlingar som annonserades 2024 stod SME tillsammans för 75 procent av både anbud och kontrakterade anbud. Mikro- och småföretag utgjorde 74 procent av anbudsgivarna.

Framgångsgraden per lämnat anbud låg dessutom relativt nära mellan företagsstorlekarna:

  • 36,3 procent för mikroföretag
  • 38,0 procent för små företag
  • 39,6 procent för medelstora företag
  • 38,5 procent för stora företag

Problemet verkar alltså inte främst vara att små företag förlorar när de väl deltar. Problemet är att tröskeln till deltagande fortfarande är hög.

Bland tidigare anbudsgivare uppgav 36,4 procent att processen är för komplicerad. 34,0 procent ansåg att pris får för stort fokus, 24,2 procent att krav är otydliga, irrelevanta eller oproportionerliga och 17,7 procent att anbud tar för lång tid att lämna.

Sluta behandla varje upphandling som ett nytt projekt

För ett mindre mjukvarubolag är ett av de viktigaste stegen att sluta börja från noll varje gång en offentlig upphandling dyker upp.

Bygg i stället ett återanvändbart anbudsbibliotek med bolagsuppgifter, ESPD-information, ekonomiska nyckeltal, referensprojekt, CV:n, personuppgiftsbiträdesavtal, SLA, arkitekturbeskrivningar, supportmodell, kontinuitetsplan och standardiserade svar om underleverantörer.

ESPD används som en standardiserad preliminär försäkran om bland annat uteslutningsgrunder och kvalificeringskrav.

För mindre bolag kan samarbete också vara en väg in. EU-reglerna tillåter grupper av ekonomiska aktörer att lämna anbud tillsammans. Leverantörer kan dessutom under vissa förutsättningar åberopa andra företags ekonomiska, tekniska eller professionella kapacitet.

Det gör konsortium, partner eller underleverantör till möjliga alternativ när ett kontrakt är för stort för ett enskilt SME.

Det är relevant eftersom 17,0 procent av mikroföretagen i Upphandlingsmyndighetens enkät 2025 bedömde kontrakten som för stora. Bland stora företag var motsvarande andel endast 3,6 procent. EU:s upphandlingsdirektiv ger dessutom möjlighet att dela upp kontrakt i separata delar.

Ett återanvändbart paket för offentlig upphandling

En praktisk förberedelse kan delas upp i några tydliga områden:

Förberedande åtgärd Insats Kostnad* Förväntad nytta
Bygg återanvändbart anbuds- och ESPD-bibliotek Medel Låg Kortare svarstid, färre formella fel
Säkerhets-, GDPR- och leverantörsdokumentation Hög Medel Starkare kvalificering och kundförtroende
Tillgänglighetsgranskning av produkt Medel Medel Bättre matchning mot offentlig sektors krav
Standardisera API, export och interoperabilitet Medel Medel Lägre integrationsrisk och mindre inlåsning
Bevakning av DIS, ramavtal och partneraffärer Medel Låg Fler relevanta affärsmöjligheter

Kostnadsnivåerna är en redaktionell bedömning av typisk SME-insats, inte myndighetsdata.

Säkerhet, tillgänglighet och öppna gränssnitt blir affärskrav

För ett SaaS-bolag räcker det inte att produkten fungerar bra i en demo.

Sveriges cybersäkerhetslag (2025:1506) trädde i kraft den 15 januari 2026 och genomför NIS2. Antalet berörda sektorer ökade från sju till arton.

Upphandlingsmyndigheten påpekar uttryckligen att även leverantörer som inte själva direkt omfattas kan möta NIS2-relaterade säkerhetskrav genom kundens upphandling.

Det är därför klokt att ha dokumentation för riskhantering, incidentprocess, behörigheter, kryptering, loggning, säker utveckling, backup, kontinuitet och kontroll av underleverantörer.

ISO 27001 kan exempelvis behandlas som ett möjligt bevisverktyg när en upphandling efterfrågar det – inte som något ett företag automatiskt måste certifiera sig för i varje offentlig affär.

Tillgänglighet bör hanteras på samma sätt. Testa användargränssnitt och dokumentera resultaten mot relevanta krav, exempelvis EN 301 549/WCAG där de är tillämpliga. EU:s upphandlingsregler innehåller uttryckliga regler om tillgänglighet i tekniska specifikationer för lösningar som ska användas av personer.

Interoperabilitet blir allt viktigare

Interoperabilitet är också på väg upp på kravlistan.

Digg lanserade i juni 2026 REST API-profil 2.0.0 tillsammans med en valideringstjänst för OpenAPI-specifikationer. I augusti betonade Digg dessutom att strategisk IT-upphandling bör främja interoperabilitet, öppna standarder och minskat leverantörsberoende.

För ett mjukvarubolag innebär det i praktiken att API:er, standardformat, datamodeller, dataexport, migrering och exit bör vara dokumenterade.

För molntjänster behöver företaget också kunna svara tydligt på frågor om hosting, geografisk datalagring, underbiträden, backup, återställning och hur kundens data kan flyttas när avtalet upphör.

Prissättningen bör samtidigt visa total kostnad, inte bara månadslicensen. Införande, migrering, integration, utbildning, support, användarökningar och exit behöver vara begripliga för kunden.

Förändringar och datum att bevaka

Flera delar av infrastrukturen runt offentlig upphandling förändras samtidigt.

Sedan 1 juli 2026 har vissa av Diggs uppgifter inom digitala inköp och Peppol förts över till Upphandlingsmyndigheten. Regeringens plan är också att uppgiften att upphandla statliga samordnade ramavtal ska flyttas från Kammarkollegiet till Upphandlingsmyndigheten den 1 januari 2027.

Statskontoret utreder dessutom en nationell upphandlingsdatabas. Tanken är bland annat att leverantörer på sikt ska kunna hitta upphandlingsdokument mer samlat i stället för att behöva bevaka flera privata databaser.

Delredovisningen om databasen ska lämnas den 16 december 2026, medan hela uppdraget ska redovisas den 31 maj 2027. Databasen är alltså ännu inte ett färdigt nationellt verktyg.

Samtidigt utvecklar Bolagsverket under 2025–2027 ett system för samordnad leverantörskontroll. Systemet är planerat att kunna tas i drift 2028.

För statliga programvaruaffärer bör även Avropa bevakas. Den nya upphandlingen ”Programvarulösningar och licenser” hade tilldelningsbeslut i augusti 2026 och planerad avtalsstart den 18 februari 2027.

En realistisk intern förberedelse

För ett mjukvarubolag behöver förberedelserna inte göras samtidigt. Ett realistiskt arbete kan byggas steg för steg:

  1. Kartlägg målmyndigheter och relevanta CPV-koder.
  2. Identifiera gap inom säkerhet, GDPR och NIS2.
  3. Bygg ett återanvändbart anbuds- och ESPD-bibliotek.
  4. Genomför en tillgänglighetsgranskning.
  5. Dokumentera API, export och interoperabilitet.
  6. Kartlägg DIS, ramavtal och möjliga konsortier.
  7. Genomför ett pilotanbud och utvärdera resultatet.

På så sätt blir arbetet en del av företagets grundarbete, produktutveckling och marknadsarbete – inte bara något som startar när en upphandling publiceras.

Verktyg, kontakter och den praktiska slutsatsen

En bra startpunkt är Upphandlingsmyndighetens Frågeportal och Statistiktjänst. Frågeservice nås på 08-586 217 01, måndag–torsdag kl. 9–11.

För statliga ramavtal används Avropa, medan Diggs RAP-LP kan användas för att kontrollera OpenAPI-specifikationer mot den nationella REST API-profilen.

För upphandlingar från 2026 gäller LOU:s EU-tröskelvärde för varor och tjänster på 1 589 140 kronor för statliga myndigheter och 2 451 816 kronor för övriga upphandlande myndigheter.

Direktupphandlingsgränsen enligt LOU är 700 000 kronor exklusive moms. På EU-nivå gäller de uppdaterade tröskelvärdena för 2026–2027 från den 1 januari 2026.

Men den viktigaste slutsatsen är större än en enskild beloppsgräns eller ett nytt inköpssystem.

Offentlig sektor försöker öppna dörren för fler innovativa digitala leverantörer. Men mjukvarubolaget måste fortfarande vara upphandlingsbart.

Den vinnande förberedelsen är därför inte att bli bäst på att skriva hundra sidor anbudstext. Det är att bygga en produkt och organisation där säkerhet, tillgänglighet, öppna standarder, tydlig prissättning, referenser och dokumentation redan finns på plats.

Då blir nästa offentliga upphandling inte ett specialprojekt.

Den blir ännu en säljkanal.